William Shakespeare

"Lyckan är lik en parfym; vi kan inte stänka den på nån annan utan att ett par droppar faller på oss själva."

Två munkar gick på en väg. När de kommit en bit på vägen möter de en gammal
kvinna som sitter på en stor sten vid en å. Hon ser bekymrad ut, och de stannar upp för att
fråga henne vad som står på. Kvinnan berättar då att hon behöver komma över ån men här
finns ingen bro som kan ta henne över till andra sidan.
Då säger en av munkarna: - Vi kan bära dig över till andra sidan.
Men kvinnan är tung. De två munkarna får ta i av alla sina krafter för att få henne över ån,
innan de kan sätta ner henne på andra sidan.
Munkarna går vidare på sin väg men snart börjar en av dem att klaga: - Varför skulle vi bära
den där gamla damen över ån? Mina kläder är nu både blöta och smutsiga. Och min svaga
rygg värker och gör ont.
Den andre munken ler och tiger.
De går en stund till, men snart börjar den förste munken igen: - Min rygg värker så till den
grad. Varför skulle vi bära den där gamla dumma kvinnan över ån? Hon kunde väl ha gått
själv!
Den andre munken säger fortfarande ingenting.
Efter ännu några kilometer stannar den förste munken upp helt. Han lägger sig raklång vid
sidan av vägen och kvider fram: - Min rygg gör så ont efter att vi burit den där kvinnan att
jag inte orkar gå längre. Och titta på mina blöta kläder. Jag kommer säkert att bli förkyld.
Då tar den andre munken till orda: - Har du funderat över varför det bara är du som klagar?
Din rygg värker för att du fortfarande bär omkring på den gamla damen. Jag satte ner henne
på andra sidan ån för en mil sedan.

Sagan om den trasiga krukan

En äldre kinesisk dam hade två stora krukor,
bägge hängde på var sin sida av en stång,
som hon bar över nacken.

En av krukorna hade en spricka,
medan den andra krukan var perfekt och alltid
levererade en full portion vatten.

Efter en lång tur från bäcken till huset,
var den läckande krukan halvfull.

I två år skedde detta dagligen,
kvinnan kom hem med bara en och en halv kruka vatten.

Naturligtvis, var den perfekta krukan stolt över sitt
resultat.

Men den stackars läckande krukan skämdes över sin
prestation, och var olycklig över att den bara kunde göra
hälften av vad den var gjord för att göra.

Efter två år av vad den kände som en bitter tid,
talade den en dag med kvinnan nere vid bäcken.

“Jag skäms över mig själv,
för att sprickan på min sida gör att vatten läcker ut
hela vägen tillbaka till ditt hus.”

Den gamla kvinnan log.
“Lade du inte märke till att det är blommor på din sida
av stången, men inte på den andra sidan?”

“Det är för att jag alltid vetat om din läcka,
så jag har planterat frön på din sida av stigen,
och varje dag när vi går tillbaka har du vattnat dem.”

“I två år har jag kunnat plocka dessa vackra blommor
för att dekorera bordet.”

“Om inte du är precis den du är,
skulle inte dessa skönheter funnits här och smyckat huset.”

“Vi har alla våra fel…
men det är sprickorna och felen vi har som gör våra liv
intressanta och givande. Så ta var och en för vad den är
och sök det goda hos den.”

Kinesiskt ordspråk

Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud
men du kan hindra dom från att bygga bo i ditt hår.

"Well to say you stop loving someone you once loved more than anything in the world... Would be a lie. But you move on, don't you? You have to move on."
-Cal Lightman(Tim Roth)

Everybody is a genious.
But if you judge a fish by it's ability to climb a tree, it will live it's whole life believing it is stupid.
- A. Einstein.

"Min kärlek till dig är enkel, rak och sann. Det är bara jag som krånglar ibland."